Vad krävs av renrum för modern läkemedelsutveckling?

Mona Åkerholm, senior VP pharma på Elomatic

Olika sorters läkedelsutveckling har olika krav på anläggningen och renrummen. Här svarar Mona Åkerholm från Elomatic på vad som krävs av anläggningen för de nya typerna av läkemedel.

– Det handlar i grunden om att få hela systemet att fungera tillsammans. För biologiska och högpotenta läkemedel krävs anläggningar där renrum både skyddar produkten och operatören, där det finns tydliga och standardiserade arbetssätt och där personalen har rätt kompetens att arbeta med avancerad utrustning. Samtidigt måste stödfunktioner som media, el, it och automation vara robusta och integrerade, och kvalitetssystemen behöver vara väl fungerande. Utrustningen måste vara rätt dimensionerad för processen, och det måste finnas möjlighet att skala upp produktionen. Dessutom är rengöring och validering en kritisk del. Det är först när alla dessa delar samverkar som anläggningen blir tillräckligt robust för moderna terapier.

Finns det data eller konkreta exempel på att befintliga renrum/anläggningar inte är anpassade för nya terapier? Hur utbrett är problemet? Vad ser ni hos era kunder?

– Det finns begränsat med samlade publika data, men i praktiken är det här något vi ser återkommande i projekt. Läkemedelsbolag står kontinuerligt inför utmaningen att anpassa befintliga anläggningar till nya terapier eller vidareutvecklade produkter. I både tech transfer-projekt och nya investeringar uppstår samma typer av frågeställningar kring resurser, kostnader för ombyggnationer, tid till marknad och hur man säkerställer kvalitet och säkerhet. En annan central aspekt är kompetens, att kunna arbeta med ny utrustning och nya processer. Flexibla anläggningar underlättar omställningen, men det innebär också högre initiala investeringar. Det är en avvägning som många aktörer brottas med i dag.

Vilka typer av terapier handlar det främst om (t.ex. biologiska, cell- och genterapier)?

– Det är framför allt biologiska läkemedel, högpotenta läkemedel, till exempel inom onkologi, samt cell- och genterapier. Dessa ställer betydligt högre krav än traditionella läkemedel, både när det gäller kontaminationskontroll och skydd av operatören.

Vilken typ av utrustning eller tekniska lösningar krävs, och var finns dessa i dag?

– En tydlig utveckling är att alltmer sker i isolatorer, slutna system som separerar processen från omgivningen. Det ökar säkerheten, men kräver också nya arbetssätt och innebär ofta högre kostnader. Parallellt ser vi en stark tillväxt av kontraktstillverkare, som erbjuder utveckling och produktion i sina egna anläggningar. Det innebär att läkemedelsbolag i många fall anpassar sig till den utrustning och de processer som redan finns där. Samtidigt har branschen rört sig från att bygga anläggningar för en specifik produkt till att i större utsträckning prioritera flexibilitet som central designprincip. Modulära renrum och laboratorier, möjligheter till dekontaminering mellan batcher och ökad användning av engångsutrustning är exempel på detta.

Varför befintlig design inte alltid fungerar?

– Många befintliga anläggningar är byggda för en annan typ av processer än de som krävs i dag. Nya terapier innebär ofta nya processteg och ny utrustning som inte enkelt kan integreras i befintliga flöden. Det kan också handla om att operatörer behöver arbeta på nya sätt, vilket kräver utbildning och förändrade rutiner. I vissa fall tillkommer helt nya krav på analyser, till exempel för att verifiera rengöring. Samtidigt finns det fysiska begränsningar då renrum och anläggningar inte alltid går att bygga om utan omfattande ingrepp. Sammantaget gör det att anpassningar blir både komplexa och kostsamma.

Hur luftflöden, layout och processkrav påverkar kontaminationsrisk?

– Kontaminationsrisk finns i varje steg av produktionen, från handhavande till märkning och rengöring. Luftflöden är en avgörande teknisk faktor, om de är feldimensionerade eller för låga finns risk att partiklar deponeras på kritiska ytor och påverkar produktkvaliteten. Men minst lika viktigt är hur anläggningen är utformad. En otydlig eller ineffektiv layout kan leda till handhavandefel, till exempel att fel utrustning används eller att rena och orena flöden blandas. Det kan också påverka hur smidigt operatörer kan klä om och röra sig mellan olika zoner. Små brister i designen kan därmed få stora konsekvenser i praktiken.

Vad man bör tänka på redan i projekteringsfasen?

– En pharma-anläggning byggs ofta för att fungera i 20 år eller mer, vilket gör det avgörande att tänka långsiktigt redan från början. Det handlar om att ta höjd för hur verksamheten kan utvecklas över tid och att hitta en rimlig balans mellan flexibilitet och investeringskostnad. En viktig framgångsfaktor är att involvera dem som faktiskt ska arbeta i anläggningen och att noggrant testa och utvärdera layout och flöden. Att lägga tid i projekteringsfasen på att anpassa anläggningen till den verkliga verksamheten är ofta det som avgör hur väl den fungerar i praktiken.