Nordiska registerdata visar att SGLT-2-hämmare, jämfört med andra glukossänkande läkemedel, förknippas med en minskad risk för prematur hjärt-kärlsjukdom och död

Nordiska registerdata visar att SGLT-2-hämmare, jämfört med andra glukossänkande läkemedel, förknippas med en minskad risk för prematur hjärt-kärlsjukdom och död
Resultat publicerade i The Lancet Diabetes & Endocrinology från observationsstudien CVD-REAL Nordic inkluderar över 90 000 patienter, baserad på registerdata från bland annat Sverige under åren 2012-2015, indikerar att behandling av typ 2-diabetes med SGLT-2-hämmare i klinisk praxis är associerad med minskad risk för kardiovaskulära insjuknanden, särskilt med dödlig utgång, jämfört med andra glukossänkande läkemedel, även hos patienter utan känd hjärt-kärlsjukdom.

– Detta är mycket intressanta resultat, säger Jan Eriksson, professor i diabetologi vid Uppsala universitet och medlem i den vetenskapliga kommittén för studien CVD-REAL Nordic. Tack vare våra unika förutsättningar när det gäller registerforskning i Sverige, Norge och Danmark, har vi i denna nordiska observationsstudie, mer utförligt och detaljerat än i andra länder, kunnat undersöka skillnader i risk för död i hjärtkärl-sjukdom mellan olika typer av diabetesläkemedel. Studien baseras på alla läkemedelsbehandlade patienter med typ 2-diabetes i de tre länderna, och analyserna utfördes sedan på jämförbara grupper av patienter som behandlats med olika diabetesläkemedel. Resultaten från dessa båda analyser tyder på att behandling med SGLT-2-hämmare – den nyaste läkemedelsklassen, är associerad med en minskad risk för tidig död pga hjärtkärl-sjukdom men även andra orsaker jämfört med övriga läkemedel. Vi såg också en tydlig minskning av risken för hjärtsvikt. Dessa skillnader sågs oavsett om patienterna haft tidigare känd hjärt-kärlsjukdom eller ej.

– Denna typ av breda observationsstudier från klinisk verklighet blir allt viktigare och dessa två publikationer med nordiska data, kan ses som ett exempel på det ökade intresset för observationsstudier som värdefullt komplement, till randomiserade, kontrollerade, kliniska studier. En fördel med observationsstudier är att det går att studera en bredare grupp av patienter än vad som är möjligt i kontrollerade studier. Det är intressant att se hur konsekventa resultaten är mellan de tre nordiska länderna och likheterna med resultat från kliniska studier, tillägger professor Kåre Birkeland vid Universitetet i Oslo, huvudförfattare till publikationen i Lancet Diabetes & Endocrinology.

Resultaten från studien CVD-REAL Nordic, baserad på registerdata från Sverige, Norge och Danmark, presenterades för första gången på den amerikanska diabeteskongressen, ADA (American Diabetes Association), den 11 juni och denna analys publiceras nu i sin helhet online i Lancet Diabetes & Endocrinology (1). Analysen omfattar 91 320 patienter som hade fått en nyinsättning av ett glukossänkande läkemedel under perioden 2012-2015 varav 75 procent inte har någon tidigare känd hjärt-kärlsjukdom.

Resultaten visar att SGLT-2-hämmare var associerade med en 47 procent minskad risk för dödsfall av kardiovaskulära orsaker (HR=0,53, 95% KI 0,40-0,71, p<0,001), en 49 procent minskad risk för dödsfall oavsett orsak (HR=0,51, 95% Kl 0,45-0,58, p<0,001) samt en 30 procent minskad risk för sjukhusinläggning på grund av hjärtsvikt (HR=0,70, 95% KI 0,61-0,81, p<0,001) jämfört med andra glukossänkande läkemedel (1).

För det sammansatta effektmåttet MACE (kardiovaskulär död, icke-fatal hjärtinfarkt, icke-fatal stroke) observerades en 22 procent lägre risk för gruppen som fick en SGLT-2-hämmar (HR=0,78, 95% KI 0,69-0,87, p<0,001), samtidigt som de enskilda riskerna för icke-fatal hjärtinfarkt och stroke inte var associerade med en skillnad mellan jämförelsegrupperna (1).

Resultaten ovan ligger i linje med två tidigare stora kliniska studier (2, 3).

Efter en sk propensity score matchning för att få jämförbara grupper analyserades 22 830 patienter som startat behandling med en SGLT-2-hämmare och 68 490 som fått ett annat glukossänkande läkemedel. Mediantiden för behandling var 0,9 år, vilket motsvarar totalt drygt 80 000 patientår. Dapagliflozin (Forxiga) stod för 94 procent, empagliflozin för fem procent och canagliflozin för en procent av exponeringstiden (1).

Den aktuella analysen från CVD-REAL Nordic genomfördes med hjälp av avidentifierade patientdata från Sverige, Norge och Danmark. Forskare vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet och Capio S:t Görans sjukhus samarbetar med AstraZeneca kring studien CVD-REAL Nordic utifrån ett svenskt perspektiv (1).