Stora negativa konsekvenser när svensk läkemedelsstatistik försämras

Stora negativa konsekvenser när svensk läkemedelsstatistik försämras

Den konsekvensanalys som LIF tagit fram visar att ett mer begränsat utlämnande av läkemedelsstatistik från Socialstyrelsen och eHälsomyndigheten får många negativa samhälleliga konsekvenser.

Att begränsa alla aktörers tillgång till läkemedelsstatistiken med hänvisning till läkemedelsföretagens affärsintresse är inte något som företagen gynnas av. Transparensen är nödvändig för det förtroende som måste finnas för att läkemedelsföretag, hälso- och sjukvård och akademi ska kunna samverka, vilket är nödvändigt för att utveckla läkemedelsområdet. Begränsningen riskerar att motverka den samverkan som många andra nationella initiativ försöker stärka.

Sämre kunskap om läkemedelsbehandling

Sverige var ett av de första länderna som på 1980-talet fick en nationell läkemedelsstatistik vilket gett mycket kunskap om användningen av enskilda läkemedel.

– Sådana analyser kommer inte längre att vara möjliga. Jag är framförallt oroad för sämre uppföljning av nya och sällsynta läkemedel men också över att det blir svårt att identifiera när det finns brister i hur ett specifikt läkemedel används, säger Karolina Antonov, analyschef på LIF.

En fortsatt möjlighet att analysera läkemedelsanvändningen på regionnivå är också nödvändig för att kunna säkerställa svenska patienters jämlika tillgång till behandling.

– Betydelsen av uppföljning har ökat som en följd av regionernas arbete med ordnat införande och analyserna behöver kunna göras för enskilda läkemedel.

Risk för sämre tillgång till vissa läkemedel

Bristsituationer medför medicinska risker för patienter och orsakar merarbete för personal i hälso- och sjukvården och på apoteken. För att prognosticera egen produktion och lagernivåer behöver läkemedelsföretag detaljerad information om försäljningen av företagets egna läkemedel som parallellimporteras/-distribueras av andra företag.

– Risken för bristsituationer ökar om företagen inte har den information som de behöver för att säkerställa att det finns varor att tillgå när till exempel konkurrerande företag får leveransproblem. Det gäller även läkemedel med generisk konkurrens.

Tillgången till nya läkemedel riskerar också att minska för de läkemedel som idag kan introduceras tidigt i Sverige med återbäringsavtal. Eftersom originalföretagen förväntas betala återbäring även för parallellimporten behöver företagen kunna verifiera den försäljningen.

– Begränsas företagens information till den egna försäljningen blir det svårt att leva upp till åtagandena i avtalen vilket kan leda till att regionernas återbäring minskar eller uteblir.

Mindre förutsägbar marknad

Läkemedelsföretagen använder läkemedelsstatistiken för en mängd rent interna ändamål.

– Alla förändringar i dataflöden innebär stora omställningskostnader i läkemedelsföretagens interna IT-system. Jag ser en risk att förändringen tolkas som en mer generell försämring i den svenska infrastrukturen, något som kan minska de globala läkemedelsföretagen intresse för att investera i Sverige framöver.

Kan hämma regeringens satsning på Life Science

Regeringen inrättade under 2018 ett Life science-kontor som bland annat ska utarbeta en svensk Life Science-strategi där nyttiggörande av digitala hälso- och vårddata är ett av tre prioriterade områden. Karolina Antonov påpekar att LIF nyligen i en hemställan till regeringen framfört att denna prioritering framstår som en utopi när tillgången på aggregerad läkemedelsstatistik som varit tillgänglig för analys i 40 år nu begränsas.

– Det gör att den svenska förmågan att förverkliga potentialen som finns i ökad analys av hälsodata – för olika ändamål från grundläggande forskning till uppföljning av myndighetsbeslut och datadriven prissättning av läkemedel – måste ifrågasättas.