Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Kan du hållas ansvarig för din livsstilsrelaterade ohälsa?

Hur bör kostnader för livsstilsrelaterad ohälsa fördelas mellan stat och individ? Är individer ansvariga för sina livsstilsrelaterade sjukdomar och ska de då även hållas ansvariga ekonomiskt?

Det är något som Max Fonseca undersökt i sin avhandling ”Your Treatment, My Treat? On Lifestyle-Related Ill Health and Reasonable Responsibilitariansim”

-Det finns en ansvarsetisk tanke att individer som är ansvariga för sina livsstilsval också bör hållas ansvariga för de kostnader som dessa livsstilsval medför. Det är i vilken mån den tanken kan rättfärdigas som jag undersöker, säger Max Fonseca.

I avhandlingen utgår han från ett kontraktualistiskt förhållningssätt till rättfärdigande. Det betyder att ansvarsetiskt grundad hälsopolitik bara kan rättfärdigas om den inte rimligen kan förkastas av de individer som ska leva under den. Detta konkretiseras i avhandlingen genom en dialog mellan de Aktsamma –  alltså de som genom sitt sunda leverne inte har ansvar för kostnaderna för den livsstilsrelaterade ohälsan och därför utgör försvararna av ansvarsetiskt grundad hälsopolitik –  och de Oaktsamma – som genom osunt leverne skulle vara denna politiks primära måltavlor och därför de naturliga motståndarna.

Ansvarsetisk hälsopolitik kan rättfärdigas men med villkor

– Det jag kommer fram till är att de Aktsamma kan rättfärdiga ansvarsetiskt grundad hälsopolitik inför de Oaktsamma genom att luta sig mot en ansvarsetik som grundar sig i rättfärdigt medborgerligt klander. Det är en variant av ansvarsetik som bygger på ett moraliserat ansvarsbegrepp som handlar om att de bryter mot sina medborgerliga förpliktelser genom de hälsorisker de utsätter sig för.

Däremot, menar Max Fonseca, är detta rättfärdigande villkorat på två sätt. Det första är att de Aktsammas respons på de Oaktsammas beteende måste vara proportionerligt nog för att kunna godtas av de Oaktsamma. Det vill säga att åtgärder såsom att de Oaktsamma inte alls skulle få någon sjukvård, eller stå för hela kostnaden, inte kan ses som proportionerliga. Däremot skulle en godtagbar åtgärd förmodligen kunna vara att det införs en skatt på de produkter som bidrar till ohälsa, en så kallad ”syndskatt”.

Det andra villkoret handlar om att man måste kunna visa att de Oaktsammas beteende är moraliskt problematiskt och att de Aktsammas medborgerliga klander därmed är rättfärdigt. Något som inte är helt självklart, bland annat eftersom det inte är uppenbart att de Oaktsamma belastar gemensamt finansierad hälsovård mer än de Aktsamma.

Viktiga verktyg för kritiskt ifrågasättande

– Så sammantaget menar jag att den ansvarsetiska modell grundad i medborgerligt klander som avhandlingen skisserar ger de grundläggande beståndsdelarna som behövs för att rättfärdiga ansvarsetiskt grundad hälsopolitik. Men den ger också viktiga verktyg för att kritiskt ifrågasätta rättfärdigandet av samtida hälsopolitik av denna typ, säger Max Fonseca.

Max Fonseca disputerade den 18 januari.

Läs mer om avhandlingen här.